för att känna alla detaljerna i de under­liggande nät­verks­­protokollen. När först protokoll, IP-adres­s, portnum­mer och klient/server status har valts, kan data­bloc­k i fritt form utväxlas mellan pro­gram­met och seriellportservern.

Programmet ”Hyper Terminal”, som följer med som tillbehör till Windows, är et exempel på et program, som kan använda ”Winsock”.

På en dator med två seriell­portar vill man i ”Hyper terminal” ha möjlighet att välja mellan COM1 eller COM2 och då vill ”TCP/IP (Win­sock)” upp­trä­da som den tredje val­möj­lighet. Där­för är ”Hyper Terminal” idealisk till att prova både TCP/IP- och RS232-för­bindelsen, eftersom två versi­oner av Hyper Ter­minal startas, där den ena kom­mu­nice­rar med seriellportserverens nät­verks­interface med TCP/IP vid hjälp av Winsock, medan den andra kom­municerar med COM1. På det sättet vill de två Hyper Terminal program köra full duplex in­bör­des genom seriellportservern som figuren till höger visar. Här vill allt vad som knappas in i det ena ter­mi­nalfönstret visas som mottagna data i det andra fönstret. 

Exempel: 

Processkontroll och övervakning av industriell anläggning.

Ritningen visar ett exempel, där olika utrustningar för mätning, reglering och övervakning kommunicerar med en eller flera datorer via lokalnät eller Internet. De använda datorerna måste  använda ”Winsock” eller den ”Virtuella COM drivrutin” (Se nästa avsnitt). Observera att var och en av de 3 datorer, som alla använder ”Winsock”, är kapabel till att kommunicera med alla seriellportar på de 6 apparater som visas, under mjukvara kontroll, där traditionella seriellkablar kräver direkt kabel­förbindelser, där längder knappast bör överstiga ca.15 – 20 meter.

Metoden kan användas när de Windowsprogram, som ska kommunicera med seriellportservern, inte har tillgång till Winsock eller annan gränssnitt till TCP/IP nätverk. Dessa program är konstruerat, så de kommunicerar direkt med de existerande fysiska seriellportar, som finns i datorn. Ändå har de möjlighet för att använda seriellportservern, om en ”Virtual COM port drivrutin” installeras (som levereras tillsammans med seriellportservern). Detta är en såkallat ”device drivrutin”, som kan uppfånga data och kontrollinformationer till och från de seriellportar för att få operativsystemet till att ”tro”, att där är installerat en extra seriellport (en virtuell port).

”Virtuel COM-driver” - metoden

Ritningen il­lu­strerar data­flow i den dator, som använder den vir­tu­ella COM dri­vrutin, som griper in i ope­ra­tiv­sy­stemets funk­tion och säkrar, att data till den vir­tuella port om­di­ri­geras till nät­verks­in­ter­fa­cet via TCP/IP driver, me­dan data till de vanliga seriellportar fortsatt sän­ds till serie­interfacet. 

Eftersom de flesta moderna programmerings­miljöer har API interface till nätverk med TCP/IP, är det dock efter­hand sällan, att nyare mjukvara vill vara beroende av en extern COM driver och vanligtvis vill Winsock även föredras fram för att satsa på en extern COM driver.

Om man inte kan skriva sin egen software och därför inte har någon inflytande på om ”Winsock” kan användas, är ”Virtuel COM-driver” metoden det enklaste sättet .

Många typer och varianter

Det finns ett stort urval av varianter ibland seriell portser­vrar. Antalet av serieportar pr. enhet varierar från 1 till 16, och se­rie­portarna kan vara traditionella RS232-portar med ”punkt till punkt” –förbindelse upp till ca 15 m eller RS422-portar med balanserade sig­naler för ”punkt till punkt” – förbindelser upp till ca 1200m samt RS485-portar, till ”multidrop” för­bin­del­se, där upp till 32 serieportar kan dela samma två- el­ler 4-tråds bus. Här är räckevidden också upp till 1200 m.

Några seriellportservrar är ”Intelligenta” – dvs. det finns flera avancerade funktioner och användare har vanligtvis till­gång till att inlägga sina egna program­ i enheten.

Det finns typer med digitala in och utgångar med nivåer lämplig för PLC, reläer eller TTL. Se t.ex. ETH1SER-R3I3.

De flesta seriellportservrar kablat Ethernet nät­verks­interface, men några seriellportservrar använder trådlösa nätverk (ETH1SER-GSM+ använder GPRS och ETH1SER-A-RL kan använda både Ethernet och trådlöst nätverk), och några använder fiber (typ FIBER1SER-UNIxxF), där nätverksför­bin­delsen sker via fiberkabel.